onsdag 17 december 2008

Värdefull energi

Jag har nåtts av kritiska kommentarer utifrån vad jag tidigare skrivit vad beträffar matens vandring genom mag- och tarmsystemet. Frågetecken restes kring vikten att vara insatt i födans energivärde i kombination med idrott (typ, från promenad till skidåkning).
En vanlig kommentar var: -Det spelar ingen roll vad jag sätter i mig. - Vad har det för betydelse var i buken maten befinner sig.
Detta låter mycket obildat och korkat.
Ingenting kan vara felaktigare. Det du som idrottare ska ha koll på är matens GI-värde (glykokemiskt index). GI är ett mått på hur fort eller långsamt sockret i blodet stiger efter intag av en visst födoämne. Nu har GI blivit mera av en modegrej än vad det egentligen är.
Visst katten har det betydelse om sockret i blodet stiger raskt. Det är av betydelse för intensiv kraftansträngning. Långsam stegring betyder långvarigt utnyttjande av föda som påverkar blodet i den vägen.
Vilket livsmedel har den långsammaste stegringen, lägsta GI-värdet? En produkt passar in, som tyvärr inte tillhör den godaste att äta. Röda sojabönor.

2 kommentarer:

Jürgen sa...

Mein herrn. Natürlich har det så kallade glykokemiskt indexet en stor betydelse för hur näringen fördelas ut i kroppens beståndsdelar. Men fortfarande kan skillanden mellan korta skid-lopp på 14 km och maratonträning skilja sig enormt.
Ales gut!

Nanyoki sa...

Men herre gud. Sist jag ställde upp i en triatlon så åt jag endast röda sojabönor en månad innan. Jag vann! Jürgen måste lyssna på Carlos, det är en mycket vis man.