onsdag 17 december 2008

Hjälten

För ett par år sedan genomförde jag ett av många marathonlopp. Efter - jag tror det - cirka 32 kilometer var energin på upphällningen. Det återstod 10 kilometer och jag gick in i den så kallade väggen. Det tog nära nog tvärstopp, eller tvärnit om ni så vill.
Det var då jag lät tankarna vandra iväg till nådaens år anno 1914. Platsen. Antarktis.
Ernest Shackletons upptäksresa med fartyget Endurance. Det gick åt helvete. Fartyget frös in i isen och bröts sönder. Men Shackleton tog sig själv och hela besättningen välbehållna tillbaka till England.
En av många omänskliga hjältedåd var när Ernest och ett par man klättrade tvärs över Sydgeorgien för att nå civiliationen och räddningen. De hadekommit iland bakom mänsklig bebyggelse och liv.
Kunde han kan jag klara en mils löpning. Hur enkelt som helst. Ny kraft föddes.
Jag har fått uppfattningen av den tid jag i dag lever i; att hjältar, det är något fult, det ska vi inte ha.
Typ en hjältekult att dyrka.
Det får vara hur det vill med.Jag skiter i det. Hjältar är bra att ha när det kniper.
När en man och eller en kvinna står vid randen av sin förmåga är ibland räddningen att tänka tillbaka på de dåd tidigare människor utfört. Våghalsiga eller ej. Saknar betydelse.
En hjälte är Ernest Shackleton. En annan är Fritjof Nansen. En tredje och fjärde Tensing Buthia och E.P. Hillary (de första personerna på toppen av Mount Everest).
Känner du att din sista blodsdroppe håller på att sina. Låt dina tankar vandra till dina hjältar. Du kommer i mål. Jag lovar.

Värdefull energi

Jag har nåtts av kritiska kommentarer utifrån vad jag tidigare skrivit vad beträffar matens vandring genom mag- och tarmsystemet. Frågetecken restes kring vikten att vara insatt i födans energivärde i kombination med idrott (typ, från promenad till skidåkning).
En vanlig kommentar var: -Det spelar ingen roll vad jag sätter i mig. - Vad har det för betydelse var i buken maten befinner sig.
Detta låter mycket obildat och korkat.
Ingenting kan vara felaktigare. Det du som idrottare ska ha koll på är matens GI-värde (glykokemiskt index). GI är ett mått på hur fort eller långsamt sockret i blodet stiger efter intag av en visst födoämne. Nu har GI blivit mera av en modegrej än vad det egentligen är.
Visst katten har det betydelse om sockret i blodet stiger raskt. Det är av betydelse för intensiv kraftansträngning. Långsam stegring betyder långvarigt utnyttjande av föda som påverkar blodet i den vägen.
Vilket livsmedel har den långsammaste stegringen, lägsta GI-värdet? En produkt passar in, som tyvärr inte tillhör den godaste att äta. Röda sojabönor.