I morgon - 27 juni - går starten utanför Överkalix för Artic Circle Marathon. I dag - 26 juni kl. 22.00 - ljuder startskottet för Adak Ultra: supermarathon 100 km.
Angående mitt vidkommande kommer jag att springa maran utanför Överkalix. Det är orsaken varför jag inte springer Adak Ultra.
100 km som distans känns lagom när jag talar om ultradistanser. En ultra är alltid längre än en marathondistans (42195 meter). Hur lång en ultra kan vara skiftar naturligtvis.
Rune Larsson (känt namn i dessa sammanhang) har vid ett flertal tillfällen sprungit Sparthalon nere i Grekland.
Distans kring 250 km.
Jag tänker nästa år gå ut lite löst och satsar därför på ultraloppet i Adak. Men... Först ska jag klara av Artic Circle Marathon. En barnlek i dessa kilometerlånga sammanhang.
Väl mött i Överkalix.
fredag 26 juni 2009
måndag 15 juni 2009
Hälsoföretagen nästa krisbransch?
Är det över huvud taget möjligt att hälsobranschen i Sverige och andra länder drabbas av ekonomisk härdsmälta inom snar framtid? Är det över huvud taget möjligt att tänka tanken fullt ut?
En jämförelse med vad som skett inom konsten.
I fjol (2008) anmäldes i särklass världens dyraste konstverk för försäljning via auktion i USA. Konstverket - ett kranium a la homo sapie - dekorerat med ädla stenar fanns att komma över för 100 miljoner US-dollars. Att konstverket verkligen blev världens dyraste konstverk är inte märkligt. Det märkliga var att det skapades. Egentligen inte alls något att höja ett ögonbryn för. Under några år hade auktionspriserna ökat i en allt snabbare takt.
Det vi ska höja ögonbrynen för är hur konstmarknaden styrts under ett flertal år. Genom att en skara väldigt rika personer i samverkan med aktionister styrt värdering av konstverk från galleriernas värld mot konstaktionen krets tros vara orsak till en sjuk värdestegring.
En bubbla har skapats som kommer att spricka.
Hur är då läget för hälsobranschens framtid. Jag förutspår en liknande utveckling. Bubblan kommer att brisera. Inte nödvändigtvis i år, troligtvis nästa år. Min hypotes grundar jag på en allt tätare jakt på motionärer: personer som via annonsering övertalas att lösa allt dyrare gymkort. Vad sägs om gymkort för 75 000 kronor för sex månaders träning (USA).
Jag kan utlova den kommande härdsmälta inom hälsobranschen. Det finns ingenting som tycks stoppa eller dämpa den.
Hälsa har blivit ett finansiellt finlir likt konstbranschen vars alster (de flesta av världens dyrbaraste målningar förvaras inlåsta i valv).
En jämförelse med vad som skett inom konsten.
I fjol (2008) anmäldes i särklass världens dyraste konstverk för försäljning via auktion i USA. Konstverket - ett kranium a la homo sapie - dekorerat med ädla stenar fanns att komma över för 100 miljoner US-dollars. Att konstverket verkligen blev världens dyraste konstverk är inte märkligt. Det märkliga var att det skapades. Egentligen inte alls något att höja ett ögonbryn för. Under några år hade auktionspriserna ökat i en allt snabbare takt.
Det vi ska höja ögonbrynen för är hur konstmarknaden styrts under ett flertal år. Genom att en skara väldigt rika personer i samverkan med aktionister styrt värdering av konstverk från galleriernas värld mot konstaktionen krets tros vara orsak till en sjuk värdestegring.
En bubbla har skapats som kommer att spricka.
Hur är då läget för hälsobranschens framtid. Jag förutspår en liknande utveckling. Bubblan kommer att brisera. Inte nödvändigtvis i år, troligtvis nästa år. Min hypotes grundar jag på en allt tätare jakt på motionärer: personer som via annonsering övertalas att lösa allt dyrare gymkort. Vad sägs om gymkort för 75 000 kronor för sex månaders träning (USA).
Jag kan utlova den kommande härdsmälta inom hälsobranschen. Det finns ingenting som tycks stoppa eller dämpa den.
Hälsa har blivit ett finansiellt finlir likt konstbranschen vars alster (de flesta av världens dyrbaraste målningar förvaras inlåsta i valv).
måndag 1 juni 2009
En marathonlöpares baksmälla
I lördags - 30 juni - genomfördes årets Stockholm Marathon. Många motionärer hade i god tid innan tävlingen bestämt sig för att springa maran och genomförde den. Men sedan...?
Min första Stockholm Marathon sprang jag år 2002. Men redan två år innan tog jag beslutet och riktade in löpträningen mot distansen 42 195 meter.
Jag kom till starten, genomförde tävlingen och fick medalj. Sedan blev allt svart, mentalt svart. Dagen efter satt jag på ett café på Riddarholmen i Stockholm och tog ett mellanmål. Jag visste att hela världen låg öppen för mig som marathonlöpare, men gardinen hade gått ner. Jag kom inte på vad jag skulle göra innan nästa Stockholmsbesök.
Baksmällan.
Jag hade hängt upp två års löpträning på ett enda lopp - Stockholm Marathon. Jag hade klarat utmaningen. Sedan.. Inget. Jag hade inte planerat för tiden efter Stockholm. Vilken idiot jag var.
Sakta men säkert kravlade jag mig upp ur "brunnen" och återfick löpglädjen. Efter en tid sprang jag ett millopp på hemmaplan (Skellefteå) och ännu en tävling.
Det jag lärde mig var att löparlivet fortsätter efter Stockholm Marathon. Och det gäller att planera för livet efter den stora utmaningen. Det är livsviktigt att planera. Under sommaren och hösten arrangeras en mängd löpartävlingar av skiftande distanser: från ett par kilometer till maror. Det gäller bara att bestämma sig var du vill springa. Men.. Gör det innan Stockholm Marathon: skriv in beslutet i din agenda och anmäl dig.
Du slipper den mentala baksmällan.
Ett tips. Den 16 juni genomförs Nattmilen i centrala Umeå. Ha en bra löparsommar.
Min första Stockholm Marathon sprang jag år 2002. Men redan två år innan tog jag beslutet och riktade in löpträningen mot distansen 42 195 meter.
Jag kom till starten, genomförde tävlingen och fick medalj. Sedan blev allt svart, mentalt svart. Dagen efter satt jag på ett café på Riddarholmen i Stockholm och tog ett mellanmål. Jag visste att hela världen låg öppen för mig som marathonlöpare, men gardinen hade gått ner. Jag kom inte på vad jag skulle göra innan nästa Stockholmsbesök.
Baksmällan.
Jag hade hängt upp två års löpträning på ett enda lopp - Stockholm Marathon. Jag hade klarat utmaningen. Sedan.. Inget. Jag hade inte planerat för tiden efter Stockholm. Vilken idiot jag var.
Sakta men säkert kravlade jag mig upp ur "brunnen" och återfick löpglädjen. Efter en tid sprang jag ett millopp på hemmaplan (Skellefteå) och ännu en tävling.
Det jag lärde mig var att löparlivet fortsätter efter Stockholm Marathon. Och det gäller att planera för livet efter den stora utmaningen. Det är livsviktigt att planera. Under sommaren och hösten arrangeras en mängd löpartävlingar av skiftande distanser: från ett par kilometer till maror. Det gäller bara att bestämma sig var du vill springa. Men.. Gör det innan Stockholm Marathon: skriv in beslutet i din agenda och anmäl dig.
Du slipper den mentala baksmällan.
Ett tips. Den 16 juni genomförs Nattmilen i centrala Umeå. Ha en bra löparsommar.
torsdag 28 maj 2009
EU-val eller marathon - lätt att välja
Äntligen! Sveriges största händelse, som sker med jämna tidsmellanrum, står för dörren. Nu är det dags, nu ska det ske, med besked.
Kan det möjligen vara att välja parti. Hur fel kan det bli. Det är dags för Stockholm Marathon. Åt fanders med EU-valet. Hur många kommer egentligen att röst? Inte värst många vill jag lova. Intresset är noll oavsett vad valets informatörer kläcker ur sig. Det enda som för mitt vidkommande betyder någonting så här i slutet av maj eller början av juni är sveriges årliga löparfest: den största tävlingen för marathonlöpare i detta avlånga land.
Tusentals människor springer Stockholm runt två gånger på skiftande måltider. Och det gör vi för att vi älskar att springa långt och länge.
Erkännas kan att jag missade anmäla mig i tid och blev utan startbevis. Skit i det. Det blir ett nytt Stockholm Marathon näst år. Min klantighet att inte anmäla mig i tid för mig istället till Överkalix i slutet av juni. Även i Norrbotten arrangeras marathontävlingar. Och det med besked. Ser verkligen fram emot löparfesten utanför Överkalix. Vi som anmält oss - enligt mig själv - kommer att göra allt vi kan för att ta oss till starten och målet. Det lovar jag.
Samma sak kan jag inte säga om EU-valet. Helst önskar jag att detta val försvann från jordens yta under en längre tid, att de politiker som sedan tidiga val nominerats fortsätter några år till nere i Bryssel. Kanske kan de göra bättre från sig? Kanske sämre? Låt dessa personer fortsätta. Jag har uppfattningen att andra politiker som kan komma att ersätta befintligt folk inte kommer att sticka upp nämnvärt ur mängden.
Istället för att grubbla på detta kommande val, läsa politiska artiklar etc, är det bättre att ägna tiden åt löpning och förberedelse till kommande långlopp. Det mår ditt hjärta betydligt bättre av än att fundera på valutgången.
Kan det möjligen vara att välja parti. Hur fel kan det bli. Det är dags för Stockholm Marathon. Åt fanders med EU-valet. Hur många kommer egentligen att röst? Inte värst många vill jag lova. Intresset är noll oavsett vad valets informatörer kläcker ur sig. Det enda som för mitt vidkommande betyder någonting så här i slutet av maj eller början av juni är sveriges årliga löparfest: den största tävlingen för marathonlöpare i detta avlånga land.
Tusentals människor springer Stockholm runt två gånger på skiftande måltider. Och det gör vi för att vi älskar att springa långt och länge.
Erkännas kan att jag missade anmäla mig i tid och blev utan startbevis. Skit i det. Det blir ett nytt Stockholm Marathon näst år. Min klantighet att inte anmäla mig i tid för mig istället till Överkalix i slutet av juni. Även i Norrbotten arrangeras marathontävlingar. Och det med besked. Ser verkligen fram emot löparfesten utanför Överkalix. Vi som anmält oss - enligt mig själv - kommer att göra allt vi kan för att ta oss till starten och målet. Det lovar jag.
Samma sak kan jag inte säga om EU-valet. Helst önskar jag att detta val försvann från jordens yta under en längre tid, att de politiker som sedan tidiga val nominerats fortsätter några år till nere i Bryssel. Kanske kan de göra bättre från sig? Kanske sämre? Låt dessa personer fortsätta. Jag har uppfattningen att andra politiker som kan komma att ersätta befintligt folk inte kommer att sticka upp nämnvärt ur mängden.
Istället för att grubbla på detta kommande val, läsa politiska artiklar etc, är det bättre att ägna tiden åt löpning och förberedelse till kommande långlopp. Det mår ditt hjärta betydligt bättre av än att fundera på valutgången.
lördag 21 februari 2009
En manisk övertro på kolhydrater
Vad är kolhydrater? Naturligtvis energi. Mera noggrant är kolhydrater i form av stärkelse och sockerarter den dominerande energikällan i de flesta koster. Inte alls konstigt att kolhydraten utvecklat sig till ett mantra inom idrotten; så väl inom elit- om motionskretsar. I dag har ordet kolhydrat huggits in i sten som den enda vägen att bygga upp idrottsutövarens energidepåer för lyckade resultat.
I senaste numret av Runner's World ger Jonas Colting - det han kallar - kolhydratmaffian en ordentlig tackling. Bland annat menar han att kolhydrater gjort oss sjuka. Vi äter ensidigt. "Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa"?
En annan person har tidigare angripit denna kolhydratmaffia. Föreläsaren och ultralöparen Rune Larsson. Hans koncept är att absolut inte stoppa i sig mängder av pasta innan ett långlopp. Den energin är förbrukad efter två timmar. Larsson menar att mat måste väljas som det tar längre tid för kroppen att smälta.
Själv delar jag Larssons åsikt. Genom att inleda morgonen med ett två timmar långt löparpass på fastande mage och inte känna sig anmärkningsvärt trött efter är bevis nog att överdriven dyrkan av kolhydrat som energimonopol inte är rätt vald väg. Om det ligger någonting i att idrottsutövare kan avstå pasta och ris till förmån för dillkött, kokta eller råa grönsaker och kokt potatis har vi ett stort problem framför oss.
Hur ska vi förmå dagens dietister och hälsorådgivare att sluta sjunga kolhydratens lov? Vem ska skriva de nya läroböckerna som tonar ner kolhydrater som vägen till den maximala energimaten?
Varifrån fick vi idén till pastaparty inför marathon? Sanningen är den att arrangörerna av New York Marathon någon gång på 1950-talet sökte en maträtt som var enkel att laga till och servera. De sökte en sponsor till denna maträtt. Nu i skrivande stund kommer jag inte ihåg fabrikatet. Men jag minns mycket väl maträtten.
Italiensk pasta.
Det var med stor säkerhet så pastan introducerades i idrottsliga sammanhang.
Det berodde inte på att pastan var mera "nyttig" än potatisen som den slog igenom. Rätten slog igenom för att den var enkel att laga och äta.
Ännu intar pastan tätpositionen. En kör av hälsovägledare utbrister ständigt: "En rejäl portion pasta två timmar innan maran behöver du".
För att få svar på denna fråga testar du dig själv. Byt ut pastan mot något annat för att själv övertyga dig om svaret.
I senaste numret av Runner's World ger Jonas Colting - det han kallar - kolhydratmaffian en ordentlig tackling. Bland annat menar han att kolhydrater gjort oss sjuka. Vi äter ensidigt. "Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa"?
En annan person har tidigare angripit denna kolhydratmaffia. Föreläsaren och ultralöparen Rune Larsson. Hans koncept är att absolut inte stoppa i sig mängder av pasta innan ett långlopp. Den energin är förbrukad efter två timmar. Larsson menar att mat måste väljas som det tar längre tid för kroppen att smälta.
Själv delar jag Larssons åsikt. Genom att inleda morgonen med ett två timmar långt löparpass på fastande mage och inte känna sig anmärkningsvärt trött efter är bevis nog att överdriven dyrkan av kolhydrat som energimonopol inte är rätt vald väg. Om det ligger någonting i att idrottsutövare kan avstå pasta och ris till förmån för dillkött, kokta eller råa grönsaker och kokt potatis har vi ett stort problem framför oss.
Hur ska vi förmå dagens dietister och hälsorådgivare att sluta sjunga kolhydratens lov? Vem ska skriva de nya läroböckerna som tonar ner kolhydrater som vägen till den maximala energimaten?
Varifrån fick vi idén till pastaparty inför marathon? Sanningen är den att arrangörerna av New York Marathon någon gång på 1950-talet sökte en maträtt som var enkel att laga till och servera. De sökte en sponsor till denna maträtt. Nu i skrivande stund kommer jag inte ihåg fabrikatet. Men jag minns mycket väl maträtten.
Italiensk pasta.
Det var med stor säkerhet så pastan introducerades i idrottsliga sammanhang.
Det berodde inte på att pastan var mera "nyttig" än potatisen som den slog igenom. Rätten slog igenom för att den var enkel att laga och äta.
Ännu intar pastan tätpositionen. En kör av hälsovägledare utbrister ständigt: "En rejäl portion pasta två timmar innan maran behöver du".
För att få svar på denna fråga testar du dig själv. Byt ut pastan mot något annat för att själv övertyga dig om svaret.
tisdag 17 februari 2009
Skobyte - vägen till bättre löpare
Det saknar näst intill betydelse vilken typ av skofabrikat du väljer som löparsko. En Adidas eller en Asics eller en Nike. Tro mig! Jag har relativt lång erfarenhet. Det som direkt har betydelse att förebygga fotskador är att skifta skor. Att aldrig springa i ett par skor mera än två gånger i rad.
Det innebär att du som löpare bör ha minst två par skor, helst tre som du skiftar mellan löppassen. Kanske upplever du att den sko du just inhandlat och sprungit i senaste tiden sitta perfekt på foten. Efter ett par veckor känner du av en nötning, typ mot stortånageln eller mot fotbladet. Skadan är ett faktum. Ditt andra par skor lämnar efter sig en nötning mot en annan del av foten etc.
Det är bara på det viset. Ingen sko är perfekt. Din sko ger en skadenötning mot huden i foten. Nötningen uppstår efter tid och förvärras. Är du diabetiker och eller har nedsatt blodcirkulation extremiteterna är det absolut nödvändigt att du inte utsätter fötterna för nötning som ger öppna sår. Skadan tar längre tid att läka och riskerar att infekteras. Kallbrand kan bli följden.
För att undvika problemen varierar du skovalet varje träningsdag. På så vis hinner inte skon ge upphov till skador. Skador uppstår för det mesta vid olägliga tillfällen. Typ dagar innan tävlingen du är anmäld till startar.
Det innebär att du som löpare bör ha minst två par skor, helst tre som du skiftar mellan löppassen. Kanske upplever du att den sko du just inhandlat och sprungit i senaste tiden sitta perfekt på foten. Efter ett par veckor känner du av en nötning, typ mot stortånageln eller mot fotbladet. Skadan är ett faktum. Ditt andra par skor lämnar efter sig en nötning mot en annan del av foten etc.
Det är bara på det viset. Ingen sko är perfekt. Din sko ger en skadenötning mot huden i foten. Nötningen uppstår efter tid och förvärras. Är du diabetiker och eller har nedsatt blodcirkulation extremiteterna är det absolut nödvändigt att du inte utsätter fötterna för nötning som ger öppna sår. Skadan tar längre tid att läka och riskerar att infekteras. Kallbrand kan bli följden.
För att undvika problemen varierar du skovalet varje träningsdag. På så vis hinner inte skon ge upphov till skador. Skador uppstår för det mesta vid olägliga tillfällen. Typ dagar innan tävlingen du är anmäld till startar.
söndag 8 februari 2009
Tarm i toppform
En av motionärens absolut värsta skräckisar är att under Stadsmaran i Luleå eller Stockhom Marathon vara tvungen att ögonblickligen leta upp en skymd plats att förrätta sina bajsbehov på. I Luleå kan det kanske gå att smygsläppa. Men... Under maran i Stockholm kan jag lova att det inte är lika enkelt. Skita för öppen ridå är inget representativt sätt att presentera sig.
Vad kan orsaken bottna i att en motionär kan drabbas av akut nöd?
Svaret är enkelt - din tunntarm och tjocktarm är i olag. Detta tillstånd kommer att påverka endtarmens viljestyrda reflex (din förmåga att själv avgöra när en tarmtömning ska ske) att tömma avföring. Nedre "endtarmsmunnen" bara öppnar sig. För att slippa ifrån akuta tarmproblem under tävling finns bot. Jag ger här exempel på en orsak. De fysiskt krävande motionstävlingarna sker under sommartid när det är varmt. En kombination av värme, ökad svettning och ökat vätskeintag kan bli en mardröm för en otränad deltagare och en otränad tarm. Det bara trycker på. Du tror du kan hålla dig. Lusten att springa är borta. Nu gäller det att finna en toalett (under Stockholm Marathon finns rikligt med bajamajor runt tävlingsvägen). Hinner du inte dit? Nöden har ingen lag. En buske eller häck kan rädda dig.
Hur ska vi komma ifrån problemet ofrivillig tömning? Vänj tarmen vid den energidryck som serveras under loppet. Drick detta fabrikat minst en månad innan tävlingen, alltså under träningen. Tål du inte energidryck duger vatten lika bra. Ät någorlunda lättsmält föda innan tävlingsdagen. Finns någon hårdsmält matrest kvar i tjocktarmen och du dricker mängder av vätska kommer resultatet bli att du drabbas av lös okontrollerad avföring. Jag vet! Felet att äta grand filé kvällen innan Stockholm Marathon 2006 renderade mig tarmproblem.
Du måste lära dig att motionera din tarm så den tål kommande påfrestningar, likväl som din övriga kropp. Du måste vänja ditt tarmsystem vid ökad vätskemängd, mat i magen i kombination med stekhet sol, löpning som ökar tarmrörelserna i buken och planerade toalettbesök i tid innan löpningen inleds för dagen.
Toalettbesök innan löpningen är en självklar sak. Det kommer du som novis att snabbt lära in.
Vad kan orsaken bottna i att en motionär kan drabbas av akut nöd?
Svaret är enkelt - din tunntarm och tjocktarm är i olag. Detta tillstånd kommer att påverka endtarmens viljestyrda reflex (din förmåga att själv avgöra när en tarmtömning ska ske) att tömma avföring. Nedre "endtarmsmunnen" bara öppnar sig. För att slippa ifrån akuta tarmproblem under tävling finns bot. Jag ger här exempel på en orsak. De fysiskt krävande motionstävlingarna sker under sommartid när det är varmt. En kombination av värme, ökad svettning och ökat vätskeintag kan bli en mardröm för en otränad deltagare och en otränad tarm. Det bara trycker på. Du tror du kan hålla dig. Lusten att springa är borta. Nu gäller det att finna en toalett (under Stockholm Marathon finns rikligt med bajamajor runt tävlingsvägen). Hinner du inte dit? Nöden har ingen lag. En buske eller häck kan rädda dig.
Hur ska vi komma ifrån problemet ofrivillig tömning? Vänj tarmen vid den energidryck som serveras under loppet. Drick detta fabrikat minst en månad innan tävlingen, alltså under träningen. Tål du inte energidryck duger vatten lika bra. Ät någorlunda lättsmält föda innan tävlingsdagen. Finns någon hårdsmält matrest kvar i tjocktarmen och du dricker mängder av vätska kommer resultatet bli att du drabbas av lös okontrollerad avföring. Jag vet! Felet att äta grand filé kvällen innan Stockholm Marathon 2006 renderade mig tarmproblem.
Du måste lära dig att motionera din tarm så den tål kommande påfrestningar, likväl som din övriga kropp. Du måste vänja ditt tarmsystem vid ökad vätskemängd, mat i magen i kombination med stekhet sol, löpning som ökar tarmrörelserna i buken och planerade toalettbesök i tid innan löpningen inleds för dagen.
Toalettbesök innan löpningen är en självklar sak. Det kommer du som novis att snabbt lära in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
