En manisk övertro på kolhydrater

Vad är kolhydrater? Naturligtvis energi. Mera noggrant är kolhydrater i form av stärkelse och sockerarter den dominerande energikällan i de flesta koster. Inte alls konstigt att kolhydraten utvecklat sig till ett mantra inom idrotten; så väl inom elit- om motionskretsar. I dag har ordet kolhydrat huggits in i sten som den enda vägen att bygga upp idrottsutövarens energidepåer för lyckade resultat.
I senaste numret av Runner's World ger Jonas Colting - det han kallar - kolhydratmaffian en ordentlig tackling. Bland annat menar han att kolhydrater gjort oss sjuka. Vi äter ensidigt. "Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa"?
En annan person har tidigare angripit denna kolhydratmaffia. Föreläsaren och ultralöparen Rune Larsson. Hans koncept är att absolut inte stoppa i sig mängder av pasta innan ett långlopp. Den energin är förbrukad efter två timmar. Larsson menar att mat måste väljas som det tar längre tid för kroppen att smälta.
Själv delar jag Larssons åsikt. Genom att inleda morgonen med ett två timmar långt löparpass på fastande mage och inte känna sig anmärkningsvärt trött efter är bevis nog att överdriven dyrkan av kolhydrat som energimonopol inte är rätt vald väg. Om det ligger någonting i att idrottsutövare kan avstå pasta och ris till förmån för dillkött, kokta eller råa grönsaker och kokt potatis har vi ett stort problem framför oss.
Hur ska vi förmå dagens dietister och hälsorådgivare att sluta sjunga kolhydratens lov? Vem ska skriva de nya läroböckerna som tonar ner kolhydrater som vägen till den maximala energimaten?
Varifrån fick vi idén till pastaparty inför marathon? Sanningen är den att arrangörerna av New York Marathon någon gång på 1950-talet sökte en maträtt som var enkel att laga till och servera. De sökte en sponsor till denna maträtt. Nu i skrivande stund kommer jag inte ihåg fabrikatet. Men jag minns mycket väl maträtten.
Italiensk pasta.
Det var med stor säkerhet så pastan introducerades i idrottsliga sammanhang.
Det berodde inte på att pastan var mera "nyttig" än potatisen som den slog igenom. Rätten slog igenom för att den var enkel att laga och äta.
Ännu intar pastan tätpositionen. En kör av hälsovägledare utbrister ständigt: "En rejäl portion pasta två timmar innan maran behöver du".
För att få svar på denna fråga testar du dig själv. Byt ut pastan mot något annat för att själv övertyga dig om svaret.

Skobyte - vägen till bättre löpare

Det saknar näst intill betydelse vilken typ av skofabrikat du väljer som löparsko. En Adidas eller en Asics eller en Nike. Tro mig! Jag har relativt lång erfarenhet. Det som direkt har betydelse att förebygga fotskador är att skifta skor. Att aldrig springa i ett par skor mera än två gånger i rad.
Det innebär att du som löpare bör ha minst två par skor, helst tre som du skiftar mellan löppassen. Kanske upplever du att den sko du just inhandlat och sprungit i senaste tiden sitta perfekt på foten. Efter ett par veckor känner du av en nötning, typ mot stortånageln eller mot fotbladet. Skadan är ett faktum. Ditt andra par skor lämnar efter sig en nötning mot en annan del av foten etc.
Det är bara på det viset. Ingen sko är perfekt. Din sko ger en skadenötning mot huden i foten. Nötningen uppstår efter tid och förvärras. Är du diabetiker och eller har nedsatt blodcirkulation extremiteterna är det absolut nödvändigt att du inte utsätter fötterna för nötning som ger öppna sår. Skadan tar längre tid att läka och riskerar att infekteras. Kallbrand kan bli följden.
För att undvika problemen varierar du skovalet varje träningsdag. På så vis hinner inte skon ge upphov till skador. Skador uppstår för det mesta vid olägliga tillfällen. Typ dagar innan tävlingen du är anmäld till startar.

Tarm i toppform

En av motionärens absolut värsta skräckisar är att under Stadsmaran i Luleå eller Stockhom Marathon vara tvungen att ögonblickligen leta upp en skymd plats att förrätta sina bajsbehov på. I Luleå kan det kanske gå att smygsläppa. Men... Under maran i Stockholm kan jag lova att det inte är lika enkelt. Skita för öppen ridå är inget representativt sätt att presentera sig.
Vad kan orsaken bottna i att en motionär kan drabbas av akut nöd?
Svaret är enkelt - din tunntarm och tjocktarm är i olag. Detta tillstånd kommer att påverka endtarmens viljestyrda reflex (din förmåga att själv avgöra när en tarmtömning ska ske) att tömma avföring. Nedre "endtarmsmunnen" bara öppnar sig. För att slippa ifrån akuta tarmproblem under tävling finns bot. Jag ger här exempel på en orsak. De fysiskt krävande motionstävlingarna sker under sommartid när det är varmt. En kombination av värme, ökad svettning och ökat vätskeintag kan bli en mardröm för en otränad deltagare och en otränad tarm. Det bara trycker på. Du tror du kan hålla dig. Lusten att springa är borta. Nu gäller det att finna en toalett (under Stockholm Marathon finns rikligt med bajamajor runt tävlingsvägen). Hinner du inte dit? Nöden har ingen lag. En buske eller häck kan rädda dig.
Hur ska vi komma ifrån problemet ofrivillig tömning? Vänj tarmen vid den energidryck som serveras under loppet. Drick detta fabrikat minst en månad innan tävlingen, alltså under träningen. Tål du inte energidryck duger vatten lika bra. Ät någorlunda lättsmält föda innan tävlingsdagen. Finns någon hårdsmält matrest kvar i tjocktarmen och du dricker mängder av vätska kommer resultatet bli att du drabbas av lös okontrollerad avföring. Jag vet! Felet att äta grand filé kvällen innan Stockholm Marathon 2006 renderade mig tarmproblem.
Du måste lära dig att motionera din tarm så den tål kommande påfrestningar, likväl som din övriga kropp. Du måste vänja ditt tarmsystem vid ökad vätskemängd, mat i magen i kombination med stekhet sol, löpning som ökar tarmrörelserna i buken och planerade toalettbesök i tid innan löpningen inleds för dagen.
Toalettbesök innan löpningen är en självklar sak. Det kommer du som novis att snabbt lära in.

Mat till rätt pris

Veckovis innan de stora kraftmätningarna - exempelvis Vasaloppet och Stockholm Marathon - informerar kostexperter via tidningar och TV hur viktig det är att äta rätt.
Med äta rätt och få pris för sin insats på Stockholm Marathon innebär enligt mig detta. Du har veckan innan tävlingen genomfört en kolhydratladdning för att pressa in så mycket energi som möjligt i kroppens organ och muskler.
Helt rätt för dig som springer distansen (ca 42 km) på en tid under 2 timmar och 45 minuter. Du som springer distansen på 4 timmar eller längre ska inte bry dig om kostråden. Ät gärna pastabaserade maträtter. Inte bara det utan mat som är rik på fett och proteiner.
Varför? Därför att kolhydraterna (glykogenet) lagrat i bland annat lever och muskelvävnad är tömda efter cirka 2 timmar 0ch 45 minuter. Du känner dig "utskiten" och orkar knappt ta dig gående i mål.
Vad är fördelen med mat som är proteinrik och fet? Svaret är enkelt. Den maten tar längre tid för tarmsystemet att spjälka (bryta ner). Konsekvensen jämfört med den kolhydratrika maten är att den feta födan spjälkas långsammare med ett ständigt flöde av energi från tunntarmen.
Testa min hypotes på det här sättet. Ät ingenting efter klockan 20.00 kvällen innan morgonlöpningen. Stig upp klockan 05.00, drick två glas vatten och fyll tre flaskor (1.5 dl i mängd) som du för med i vätskebältet. Spring i ett tempo av 6 minuter per km i 2 timmar utan att stanna.
Jag lovar. Du kommer att uppleva att du har krafter kvar. Dessa krafter kommer - enligt min mening - inte från kolhydrater. Energin som "bär" dig fram är ett resultat av den totala mängden mat dagen innan samt din glädje i att klara av att springa långt utan att bli trött.
Spring gärna längre, men gör det på förmidagen. Trots allt går det lättare att springa om du äter före.
Lycka till!