fredag 26 juni 2009

Långloppens tid är här

I morgon - 27 juni - går starten utanför Överkalix för Artic Circle Marathon. I dag - 26 juni kl. 22.00 - ljuder startskottet för Adak Ultra: supermarathon 100 km.
Angående mitt vidkommande kommer jag att springa maran utanför Överkalix. Det är orsaken varför jag inte springer Adak Ultra.
100 km som distans känns lagom när jag talar om ultradistanser. En ultra är alltid längre än en marathondistans (42195 meter). Hur lång en ultra kan vara skiftar naturligtvis.
Rune Larsson (känt namn i dessa sammanhang) har vid ett flertal tillfällen sprungit Sparthalon nere i Grekland.
Distans kring 250 km.
Jag tänker nästa år gå ut lite löst och satsar därför på ultraloppet i Adak. Men... Först ska jag klara av Artic Circle Marathon. En barnlek i dessa kilometerlånga sammanhang.
Väl mött i Överkalix.

måndag 15 juni 2009

Hälsoföretagen nästa krisbransch?

Är det över huvud taget möjligt att hälsobranschen i Sverige och andra länder drabbas av ekonomisk härdsmälta inom snar framtid? Är det över huvud taget möjligt att tänka tanken fullt ut?
En jämförelse med vad som skett inom konsten.
I fjol (2008) anmäldes i särklass världens dyraste konstverk för försäljning via auktion i USA. Konstverket - ett kranium a la homo sapie - dekorerat med ädla stenar fanns att komma över för 100 miljoner US-dollars. Att konstverket verkligen blev världens dyraste konstverk är inte märkligt. Det märkliga var att det skapades. Egentligen inte alls något att höja ett ögonbryn för. Under några år hade auktionspriserna ökat i en allt snabbare takt.
Det vi ska höja ögonbrynen för är hur konstmarknaden styrts under ett flertal år. Genom att en skara väldigt rika personer i samverkan med aktionister styrt värdering av konstverk från galleriernas värld mot konstaktionen krets tros vara orsak till en sjuk värdestegring.
En bubbla har skapats som kommer att spricka.
Hur är då läget för hälsobranschens framtid. Jag förutspår en liknande utveckling. Bubblan kommer att brisera. Inte nödvändigtvis i år, troligtvis nästa år. Min hypotes grundar jag på en allt tätare jakt på motionärer: personer som via annonsering övertalas att lösa allt dyrare gymkort. Vad sägs om gymkort för 75 000 kronor för sex månaders träning (USA).
Jag kan utlova den kommande härdsmälta inom hälsobranschen. Det finns ingenting som tycks stoppa eller dämpa den.
Hälsa har blivit ett finansiellt finlir likt konstbranschen vars alster (de flesta av världens dyrbaraste målningar förvaras inlåsta i valv).

måndag 1 juni 2009

En marathonlöpares baksmälla

I lördags - 30 juni - genomfördes årets Stockholm Marathon. Många motionärer hade i god tid innan tävlingen bestämt sig för att springa maran och genomförde den. Men sedan...?
Min första Stockholm Marathon sprang jag år 2002. Men redan två år innan tog jag beslutet och riktade in löpträningen mot distansen 42 195 meter.
Jag kom till starten, genomförde tävlingen och fick medalj. Sedan blev allt svart, mentalt svart. Dagen efter satt jag på ett café på Riddarholmen i Stockholm och tog ett mellanmål. Jag visste att hela världen låg öppen för mig som marathonlöpare, men gardinen hade gått ner. Jag kom inte på vad jag skulle göra innan nästa Stockholmsbesök.
Baksmällan.
Jag hade hängt upp två års löpträning på ett enda lopp - Stockholm Marathon. Jag hade klarat utmaningen. Sedan.. Inget. Jag hade inte planerat för tiden efter Stockholm. Vilken idiot jag var.
Sakta men säkert kravlade jag mig upp ur "brunnen" och återfick löpglädjen. Efter en tid sprang jag ett millopp på hemmaplan (Skellefteå) och ännu en tävling.
Det jag lärde mig var att löparlivet fortsätter efter Stockholm Marathon. Och det gäller att planera för livet efter den stora utmaningen. Det är livsviktigt att planera. Under sommaren och hösten arrangeras en mängd löpartävlingar av skiftande distanser: från ett par kilometer till maror. Det gäller bara att bestämma sig var du vill springa. Men.. Gör det innan Stockholm Marathon: skriv in beslutet i din agenda och anmäl dig.
Du slipper den mentala baksmällan.
Ett tips. Den 16 juni genomförs Nattmilen i centrala Umeå. Ha en bra löparsommar.

torsdag 28 maj 2009

EU-val eller marathon - lätt att välja

Äntligen! Sveriges största händelse, som sker med jämna tidsmellanrum, står för dörren. Nu är det dags, nu ska det ske, med besked.
Kan det möjligen vara att välja parti. Hur fel kan det bli. Det är dags för Stockholm Marathon. Åt fanders med EU-valet. Hur många kommer egentligen att röst? Inte värst många vill jag lova. Intresset är noll oavsett vad valets informatörer kläcker ur sig. Det enda som för mitt vidkommande betyder någonting så här i slutet av maj eller början av juni är sveriges årliga löparfest: den största tävlingen för marathonlöpare i detta avlånga land.
Tusentals människor springer Stockholm runt två gånger på skiftande måltider. Och det gör vi för att vi älskar att springa långt och länge.
Erkännas kan att jag missade anmäla mig i tid och blev utan startbevis. Skit i det. Det blir ett nytt Stockholm Marathon näst år. Min klantighet att inte anmäla mig i tid för mig istället till Överkalix i slutet av juni. Även i Norrbotten arrangeras marathontävlingar. Och det med besked. Ser verkligen fram emot löparfesten utanför Överkalix. Vi som anmält oss - enligt mig själv - kommer att göra allt vi kan för att ta oss till starten och målet. Det lovar jag.
Samma sak kan jag inte säga om EU-valet. Helst önskar jag att detta val försvann från jordens yta under en längre tid, att de politiker som sedan tidiga val nominerats fortsätter några år till nere i Bryssel. Kanske kan de göra bättre från sig? Kanske sämre? Låt dessa personer fortsätta. Jag har uppfattningen att andra politiker som kan komma att ersätta befintligt folk inte kommer att sticka upp nämnvärt ur mängden.
Istället för att grubbla på detta kommande val, läsa politiska artiklar etc, är det bättre att ägna tiden åt löpning och förberedelse till kommande långlopp. Det mår ditt hjärta betydligt bättre av än att fundera på valutgången.

lördag 21 februari 2009

En manisk övertro på kolhydrater

Vad är kolhydrater? Naturligtvis energi. Mera noggrant är kolhydrater i form av stärkelse och sockerarter den dominerande energikällan i de flesta koster. Inte alls konstigt att kolhydraten utvecklat sig till ett mantra inom idrotten; så väl inom elit- om motionskretsar. I dag har ordet kolhydrat huggits in i sten som den enda vägen att bygga upp idrottsutövarens energidepåer för lyckade resultat.
I senaste numret av Runner's World ger Jonas Colting - det han kallar - kolhydratmaffian en ordentlig tackling. Bland annat menar han att kolhydrater gjort oss sjuka. Vi äter ensidigt. "Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa"?
En annan person har tidigare angripit denna kolhydratmaffia. Föreläsaren och ultralöparen Rune Larsson. Hans koncept är att absolut inte stoppa i sig mängder av pasta innan ett långlopp. Den energin är förbrukad efter två timmar. Larsson menar att mat måste väljas som det tar längre tid för kroppen att smälta.
Själv delar jag Larssons åsikt. Genom att inleda morgonen med ett två timmar långt löparpass på fastande mage och inte känna sig anmärkningsvärt trött efter är bevis nog att överdriven dyrkan av kolhydrat som energimonopol inte är rätt vald väg. Om det ligger någonting i att idrottsutövare kan avstå pasta och ris till förmån för dillkött, kokta eller råa grönsaker och kokt potatis har vi ett stort problem framför oss.
Hur ska vi förmå dagens dietister och hälsorådgivare att sluta sjunga kolhydratens lov? Vem ska skriva de nya läroböckerna som tonar ner kolhydrater som vägen till den maximala energimaten?
Varifrån fick vi idén till pastaparty inför marathon? Sanningen är den att arrangörerna av New York Marathon någon gång på 1950-talet sökte en maträtt som var enkel att laga till och servera. De sökte en sponsor till denna maträtt. Nu i skrivande stund kommer jag inte ihåg fabrikatet. Men jag minns mycket väl maträtten.
Italiensk pasta.
Det var med stor säkerhet så pastan introducerades i idrottsliga sammanhang.
Det berodde inte på att pastan var mera "nyttig" än potatisen som den slog igenom. Rätten slog igenom för att den var enkel att laga och äta.
Ännu intar pastan tätpositionen. En kör av hälsovägledare utbrister ständigt: "En rejäl portion pasta två timmar innan maran behöver du".
För att få svar på denna fråga testar du dig själv. Byt ut pastan mot något annat för att själv övertyga dig om svaret.

tisdag 17 februari 2009

Skobyte - vägen till bättre löpare

Det saknar näst intill betydelse vilken typ av skofabrikat du väljer som löparsko. En Adidas eller en Asics eller en Nike. Tro mig! Jag har relativt lång erfarenhet. Det som direkt har betydelse att förebygga fotskador är att skifta skor. Att aldrig springa i ett par skor mera än två gånger i rad.
Det innebär att du som löpare bör ha minst två par skor, helst tre som du skiftar mellan löppassen. Kanske upplever du att den sko du just inhandlat och sprungit i senaste tiden sitta perfekt på foten. Efter ett par veckor känner du av en nötning, typ mot stortånageln eller mot fotbladet. Skadan är ett faktum. Ditt andra par skor lämnar efter sig en nötning mot en annan del av foten etc.
Det är bara på det viset. Ingen sko är perfekt. Din sko ger en skadenötning mot huden i foten. Nötningen uppstår efter tid och förvärras. Är du diabetiker och eller har nedsatt blodcirkulation extremiteterna är det absolut nödvändigt att du inte utsätter fötterna för nötning som ger öppna sår. Skadan tar längre tid att läka och riskerar att infekteras. Kallbrand kan bli följden.
För att undvika problemen varierar du skovalet varje träningsdag. På så vis hinner inte skon ge upphov till skador. Skador uppstår för det mesta vid olägliga tillfällen. Typ dagar innan tävlingen du är anmäld till startar.

söndag 8 februari 2009

Tarm i toppform

En av motionärens absolut värsta skräckisar är att under Stadsmaran i Luleå eller Stockhom Marathon vara tvungen att ögonblickligen leta upp en skymd plats att förrätta sina bajsbehov på. I Luleå kan det kanske gå att smygsläppa. Men... Under maran i Stockholm kan jag lova att det inte är lika enkelt. Skita för öppen ridå är inget representativt sätt att presentera sig.
Vad kan orsaken bottna i att en motionär kan drabbas av akut nöd?
Svaret är enkelt - din tunntarm och tjocktarm är i olag. Detta tillstånd kommer att påverka endtarmens viljestyrda reflex (din förmåga att själv avgöra när en tarmtömning ska ske) att tömma avföring. Nedre "endtarmsmunnen" bara öppnar sig. För att slippa ifrån akuta tarmproblem under tävling finns bot. Jag ger här exempel på en orsak. De fysiskt krävande motionstävlingarna sker under sommartid när det är varmt. En kombination av värme, ökad svettning och ökat vätskeintag kan bli en mardröm för en otränad deltagare och en otränad tarm. Det bara trycker på. Du tror du kan hålla dig. Lusten att springa är borta. Nu gäller det att finna en toalett (under Stockholm Marathon finns rikligt med bajamajor runt tävlingsvägen). Hinner du inte dit? Nöden har ingen lag. En buske eller häck kan rädda dig.
Hur ska vi komma ifrån problemet ofrivillig tömning? Vänj tarmen vid den energidryck som serveras under loppet. Drick detta fabrikat minst en månad innan tävlingen, alltså under träningen. Tål du inte energidryck duger vatten lika bra. Ät någorlunda lättsmält föda innan tävlingsdagen. Finns någon hårdsmält matrest kvar i tjocktarmen och du dricker mängder av vätska kommer resultatet bli att du drabbas av lös okontrollerad avföring. Jag vet! Felet att äta grand filé kvällen innan Stockholm Marathon 2006 renderade mig tarmproblem.
Du måste lära dig att motionera din tarm så den tål kommande påfrestningar, likväl som din övriga kropp. Du måste vänja ditt tarmsystem vid ökad vätskemängd, mat i magen i kombination med stekhet sol, löpning som ökar tarmrörelserna i buken och planerade toalettbesök i tid innan löpningen inleds för dagen.
Toalettbesök innan löpningen är en självklar sak. Det kommer du som novis att snabbt lära in.

onsdag 4 februari 2009

Mat till rätt pris

Veckovis innan de stora kraftmätningarna - exempelvis Vasaloppet och Stockholm Marathon - informerar kostexperter via tidningar och TV hur viktig det är att äta rätt.
Med äta rätt och få pris för sin insats på Stockholm Marathon innebär enligt mig detta. Du har veckan innan tävlingen genomfört en kolhydratladdning för att pressa in så mycket energi som möjligt i kroppens organ och muskler.
Helt rätt för dig som springer distansen (ca 42 km) på en tid under 2 timmar och 45 minuter. Du som springer distansen på 4 timmar eller längre ska inte bry dig om kostråden. Ät gärna pastabaserade maträtter. Inte bara det utan mat som är rik på fett och proteiner.
Varför? Därför att kolhydraterna (glykogenet) lagrat i bland annat lever och muskelvävnad är tömda efter cirka 2 timmar 0ch 45 minuter. Du känner dig "utskiten" och orkar knappt ta dig gående i mål.
Vad är fördelen med mat som är proteinrik och fet? Svaret är enkelt. Den maten tar längre tid för tarmsystemet att spjälka (bryta ner). Konsekvensen jämfört med den kolhydratrika maten är att den feta födan spjälkas långsammare med ett ständigt flöde av energi från tunntarmen.
Testa min hypotes på det här sättet. Ät ingenting efter klockan 20.00 kvällen innan morgonlöpningen. Stig upp klockan 05.00, drick två glas vatten och fyll tre flaskor (1.5 dl i mängd) som du för med i vätskebältet. Spring i ett tempo av 6 minuter per km i 2 timmar utan att stanna.
Jag lovar. Du kommer att uppleva att du har krafter kvar. Dessa krafter kommer - enligt min mening - inte från kolhydrater. Energin som "bär" dig fram är ett resultat av den totala mängden mat dagen innan samt din glädje i att klara av att springa långt utan att bli trött.
Spring gärna längre, men gör det på förmidagen. Trots allt går det lättare att springa om du äter före.
Lycka till!

måndag 26 januari 2009

Ät rätt - bajsa lätt

Ständigt blir jag påmind om okunskapen vad gäller "rätt" mat för människor som utövar någon form av motion. Ännu värre är okunskapen hur den mänskliga kroppen reagerar på en mat jag och du väljer att äta. Okunskapen kan trösta sig med att den utsätter sig för påfrestningen och slipper ifrån okontrollerad viktuppgång.
Bedriver du någon form av uthållighetsidrott (längdskidåkning, cykling, löpning etc) under längre tid än en timma per motionspass måste du äta rätt. Annars orkar du inte köra på i den takt du önskar.
På veckomenyn ska bland annat detta finnas: kyckling, blodpudding, palt, fläsk- och nötkött, köttsåser till pastan, ris, stekt potatis och pasta. Inte att förglömma röda sojabönor i stor mängd. Detta är mat som tar förhållandevis lång tid för tunntarmen att enzymatiskt spjälka (ta upp näringsämnen, sönderdela och fördela dem) till kroppens övriga celler.
Tänker du ge dig ut på en en-dagars skidfärd dragandes tungt lastad pulka duger det föga att stoppa i sig ostmackor baserat på vitt bröd och dricka öl eller läsk till. Du kommer att stupa av trötthet efter ett tag. Den mat du ätit är förbrukad genom att den bestått av kalorier utan större energivärde.
En annan sak som är viktig att lägga på minnet för att ha koll på om du äter och dricker rätt är din avföring och urin. Urinen ska vara ljusgul och sakna frän lukt. Avföringen (vanligtvis en till två bajsbesök på toaletten var dag) ska "rinna" lätt ur endtarmen. Konsistensen ska inte vara för hård och inte för lös. Någon äcklig lukt ska den inte lämna ifrån sig. Färgen bör var ljusbrun.
Så är det med den saken. Naturligtvis är vi människor olika och reagerar olika på träning och maten vi äter. Det är upp till dig att själv komma fram till den rätta maten till din motionsdag. Glöm inte att ha koll på dina toalettbesök.

torsdag 22 januari 2009

Fantastiska morgonlöpningen

Av god vana knöt jag mina löparskor klockan 05.20 och var reda för 90 minuters morgonlöpning. Det är något speciellt att springande längs en väg möta den gryende dagen. Ens eget mål för stunden är en direkt kollision med bilföraren i Volvon som just passerade, passagerarna i bussen på väg mot arbetsplatserna etc.
Den tankfulla tiden kommer snart att brytas mot ångande dusch, rena kläder och förstärkt frukost. Inom en snar framtid kommer jag - efter den fysiska genomköraren - att ha satt mig in i andra människors bittra slut genom TV- och radionyheternas telegram.
Även för mig väntar allvaret.
Det är just därför som löpning tidig morgon ger så mycket tillbaka.

onsdag 14 januari 2009

Akademisk karriär - ingen bra lösning

Tidigare har jag berört den stora frågan om livets mening. Denna fråga presenterade jag i samband med min hypotes om "ett alternativt tänkande" jämfört med den vedertagna teorin om den rätsidiga ekvationens teori. Den rätsidiga ekvationen grundläggande hypotes utgår exempelvis från att två följer efter ett, efter dag kommer natt etc. Jag anser med skärpa att denna teori inte är möjlig att använda för att komma i närheten att bevisa Guds existens. Skulle teorin var brukbar i detta exempel skulle den även kunna vara ett verktyg i arbetet att bevisa vem som var Guds föräldrar.
Min teoriekvation bygger på antagandet av ett motsatt tänkande för att kunna komma i närheten av frågan om Guds och paradisets existens. Ett jordnära exempel.
Här visar jag hur fel det kan bli om vi använder oss av den rättsinniga ekvationens teori vid rekrytering av lärare till en gymnasieskola. Genom att annonsera efter sökande kommer vi snart att ha ett antal lärare som sökt tjänsten. I arbetet som lärare är pedagogiken viktig, snarare grundläggande för att kunna utöva läraryrket skickligt.
Alltså! Vem av de sökande har flest akademiska poäng i pedagogik? Den personen erbjuds tjänsten. Han / hon är den bäste.
Eller!
Min teori bygger på att se till flera kvalitéer hos de sökande för att vaska fram den lämpligaste att utföra jobbet.
När jag nu tar frågan på tal vem inom ett politiskt parti som ska utses till partiledare går åsikterna lätt isär. Då önskar många röster bestämt att den "trognaste" kandidaten, den mest politiskt korrekta kandidaten tar hem spelet och utses.
Kan vi göra på samma sätt för att utse den person som är bäst lämpad att slå fast vem Gud är? Knappast. Men... Det gör vi ju ständigt: utbildar präster. Här gäller det att vi själva finner tilltro till våra egna tankar och drömmar. Vi ska undvika att sätta större tilltro till andra personers teorier än våra egna.
Den rätsidiga ekvationens grundläggande fel är att den i många fall bygger teorier grundade på vetenskapligt vedertagen "fakta". "Fakta" som efter en tid revideras om.

söndag 11 januari 2009

Trätgirig kvinna

Har en man bjudit in en kvinna i sitt hus som strax visat sig vara oerhört trätgirig står goda råd på spel. Den mannen upptäcker snart detta. Bättre än att träta är att söka sig sin boning på taket på sitt eget hus.
Jag och många män med mig vet vad jag talar om. Den kvinnan som en gång var fager i sitt hjärta var även en dängare att raskt förvrida blicken på 100 män.
Vad fel har den mannen gjort som bättre flyr än illa fäktar?
Tyvärr är svaret sårande i tider av i dag när det är lika lätt att gifta sig som att skilja sig.
Mannen bjöd in kvinnan alldeles för tidigt i sitt hem. Så är det med den saken.
Ifall skadan är skedd. Var finns räddningen för att förmå kvinnan att förändra sitt sinnelag? Jag måste med bestämt skärpa påpeka att mannen har gjort allt han någonsin kunnat komma på för att förmå förändring. Så upplever han sina försakelser. Men utan resultat.
För att förälskelsen ska utvecklas till trogen kärlek krävs att båda vill det. Kan förhållandet med den trätgiriga kvinnan egentligen vara ett förhållande grundat på social status? Kvinnan eller mannen var den svagaste parten som fick det bättre i och med inbjudan till samliv? Om svaret är ja från den flitigast trätgirige återstår ingenting annat än separation.
Ligger svaret gömt i att inte våga vara ärlig mot sin kvinna står räddningen att finna inom kort. Då kan mannen söka sitt eget hem åter. Dock efter att ha lagt upp alla sina kort på bordet och erkänt sina brister för sin sambo eller hustru.
Jag lovar - det är smärtsamt, den enda vägen för att lyckas bli hel som människa.

lördag 10 januari 2009

Skoterdramatik på Brogatan

Under min sedvanliga löparrunda i Boden upplevde jag något extraordinärt på lördagen. När jag passerade OK startade samtidigt en ung man - med neddraget visir - sin snöskoter efter att ha tankat. När jag kom upp på Brogatan och sprang mot Garnis hörde jag hur skoterföraren varvade motorn maximalt. Sekunder senare kommer han körande snett mot Brogatan, över en plogkant och in på Brogatan ett stycke före mig.
Den omdömeslös pojken bryr sig inte att han skrämmer vettet ur en mor dragandes sitt lindebarn i barnvagn.
Med max varv passeras barnvagnen som nära välter. Snöskotern med den unge föraren försvinner i ett moln av damm över plogkanten för att åter köra in på Brogatan. Sedan är han försvunnen i ett nytt snömoln. Snöskoterns ljud dör ut i riktning mot köpcentrum.
Jag talade med en kvinna som sett illdådet. Hon svarade att det absolut inte är tillåtet att bete sig som den unga föraren just gjort.
Detta beteende - att köra snöskoter längs trottoar i Boden är långt ifrån unikt. Troligtvis är det några få ungdomar som bär skulden. Majoriteten är hänsynsfulla.
Jag vet inte vad - vi som plågas av nidingsdåden - ska ta oss till för att förpassa all skoterkörning utanför de centrala delarna av kommunen.
Vi står maktlösa. Det verkar även polismyndigheten göra.
Och det vet de unga skoterförarna som i dag passar på att skrämma vettet ur barn.

onsdag 7 januari 2009

Pinsam beundran

Jag har under mera än ett års tid lagt märke till kvinnliga sportjournalisters (TV) besynnerliga beteende i samband med rapportering av svenska ishockeyframgångar, främst inom NHL.
Det jag märkt, när den kvinnliga journalisten, läser telegram om senaste hockeynytt från USA är på vilket sätt hon gör det (kanalerna det gäller är SVT:s och TV4).
Överdrivet kroppsspråk och verbalt uttryckssätt kommer enbart från de kvinnliga medarbetarna. Inte i något fall från männen.
Denna enorma entusiasm som ges i telegramuppläsningen, denna överdrivna glädjekänsla som reportern visar, denna sprudlande energi som vävs in i raderna visas hockeyns svenska män. Inte heller Zlatan Ibrahimovic´ och Henke Larsson går fria (trots att de är fotbollsspelare). Jag har inte funnit något fall i andra sporter som kommer i minsta närhet av hockey-rapporteringen. Varför? Jag tror att orsaken till denna överdrivna entusiasm för svenska NHL-spelare går att finna på det känslomässiga planet, den sexuella driften. Tydligen attrahera muskler över den godkända gränsen.
En slags sexuell samhörighet uppstår som inte den kvinnliga rapportören kan dölja. Den erotiska attraktionen är så stark att den tränger undan det neutrala yttre. Det är lätt att tro att jag som man måste bli hockeyspelare för att "få chans..."
Skulle jag bli lika utsatt är det inte säkert att jag upplevde det positivt. Hur skulle min partner uppfatta det? Detta borde den som läser upp telegrammet tänka på; tänka på hur hon uppfattas av TV-publiken. Det blir bara fett pinsamt. Påpekas att kritiken inte gäller alla kvinnor på sportredaktionerna, bara några enstaka.
Jag anser att de kvinnliga TV-journalister som inte kan hålla inne med sina känslor bör tänka sig för innan de exponerar sig. Intrycket blir lätt att damen sålt sin kvinnliga heder för en grynvälling.
Jag råder dig att följa sport-rapporteringen i SVT och TV4 för att kolla om jag har rätt.

måndag 5 januari 2009

Prästholmen - Bodens chans

Prästholmen ett par hundra meter från järnvägsstationen i Boden. Under förra året revs två (vill jag minnas) fler familjshus (punkthus) i nämnda område. Mera än så har inte skett i förändring på Prästholmen under lång tid.
Nu är det dags för positiva förändringar. Ansvaret vilar främst på kommunens politiker, men även på oss som bor i Boden. Ingenting kommer till ur tomma luften.
Mitt förslag är att exempelvis kommunstyrelsen och eller kommunfullmäktige tar beslut att utlysa en arkitekttävling med syfte att förändra Prästholmen.
Området är i grunden helt fantastiskt. Plats för bostadsbyggande och eller renovering. Bodträskets långa strand med perfekta möjligheter att anlägga en marina. Etableringsmöjligheter för glass- och korvkiosk. Utrymme för motion- och sportaktiviteter.
Vad sker?
Ingenting. Om ett sådant område som Prästholmen låg i en annan kommun i Sverige, skulle "stadsdelen" för länge sedan ha utvecklats till någonting bra.
Vi i Boden förtjänar de politiker vi valt in i kommunfullmäktige och övriga kommunala nämnder.
Utlys arkitekttävlingen som steg ett för att bryta den negativa utvedklingen i Boden.