Långloppens tid är här

I morgon - 27 juni - går starten utanför Överkalix för Artic Circle Marathon. I dag - 26 juni kl. 22.00 - ljuder startskottet för Adak Ultra: supermarathon 100 km.
Angående mitt vidkommande kommer jag att springa maran utanför Överkalix. Det är orsaken varför jag inte springer Adak Ultra.
100 km som distans känns lagom när jag talar om ultradistanser. En ultra är alltid längre än en marathondistans (42195 meter). Hur lång en ultra kan vara skiftar naturligtvis.
Rune Larsson (känt namn i dessa sammanhang) har vid ett flertal tillfällen sprungit Sparthalon nere i Grekland.
Distans kring 250 km.
Jag tänker nästa år gå ut lite löst och satsar därför på ultraloppet i Adak. Men... Först ska jag klara av Artic Circle Marathon. En barnlek i dessa kilometerlånga sammanhang.
Väl mött i Överkalix.

Hälsoföretagen nästa krisbransch?

Är det över huvud taget möjligt att hälsobranschen i Sverige och andra länder drabbas av ekonomisk härdsmälta inom snar framtid? Är det över huvud taget möjligt att tänka tanken fullt ut?
En jämförelse med vad som skett inom konsten.
I fjol (2008) anmäldes i särklass världens dyraste konstverk för försäljning via auktion i USA. Konstverket - ett kranium a la homo sapie - dekorerat med ädla stenar fanns att komma över för 100 miljoner US-dollars. Att konstverket verkligen blev världens dyraste konstverk är inte märkligt. Det märkliga var att det skapades. Egentligen inte alls något att höja ett ögonbryn för. Under några år hade auktionspriserna ökat i en allt snabbare takt.
Det vi ska höja ögonbrynen för är hur konstmarknaden styrts under ett flertal år. Genom att en skara väldigt rika personer i samverkan med aktionister styrt värdering av konstverk från galleriernas värld mot konstaktionen krets tros vara orsak till en sjuk värdestegring.
En bubbla har skapats som kommer att spricka.
Hur är då läget för hälsobranschens framtid. Jag förutspår en liknande utveckling. Bubblan kommer att brisera. Inte nödvändigtvis i år, troligtvis nästa år. Min hypotes grundar jag på en allt tätare jakt på motionärer: personer som via annonsering övertalas att lösa allt dyrare gymkort. Vad sägs om gymkort för 75 000 kronor för sex månaders träning (USA).
Jag kan utlova den kommande härdsmälta inom hälsobranschen. Det finns ingenting som tycks stoppa eller dämpa den.
Hälsa har blivit ett finansiellt finlir likt konstbranschen vars alster (de flesta av världens dyrbaraste målningar förvaras inlåsta i valv).

En marathonlöpares baksmälla

I lördags - 30 juni - genomfördes årets Stockholm Marathon. Många motionärer hade i god tid innan tävlingen bestämt sig för att springa maran och genomförde den. Men sedan...?
Min första Stockholm Marathon sprang jag år 2002. Men redan två år innan tog jag beslutet och riktade in löpträningen mot distansen 42 195 meter.
Jag kom till starten, genomförde tävlingen och fick medalj. Sedan blev allt svart, mentalt svart. Dagen efter satt jag på ett café på Riddarholmen i Stockholm och tog ett mellanmål. Jag visste att hela världen låg öppen för mig som marathonlöpare, men gardinen hade gått ner. Jag kom inte på vad jag skulle göra innan nästa Stockholmsbesök.
Baksmällan.
Jag hade hängt upp två års löpträning på ett enda lopp - Stockholm Marathon. Jag hade klarat utmaningen. Sedan.. Inget. Jag hade inte planerat för tiden efter Stockholm. Vilken idiot jag var.
Sakta men säkert kravlade jag mig upp ur "brunnen" och återfick löpglädjen. Efter en tid sprang jag ett millopp på hemmaplan (Skellefteå) och ännu en tävling.
Det jag lärde mig var att löparlivet fortsätter efter Stockholm Marathon. Och det gäller att planera för livet efter den stora utmaningen. Det är livsviktigt att planera. Under sommaren och hösten arrangeras en mängd löpartävlingar av skiftande distanser: från ett par kilometer till maror. Det gäller bara att bestämma sig var du vill springa. Men.. Gör det innan Stockholm Marathon: skriv in beslutet i din agenda och anmäl dig.
Du slipper den mentala baksmällan.
Ett tips. Den 16 juni genomförs Nattmilen i centrala Umeå. Ha en bra löparsommar.